Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn

Syftet med projektet var att uppdatera en tidigare SBU-rapport från år 2010 om program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Uppdateringen är en del av ett regeringsuppdrag om psykisk hälsa bland barn och unga (S2020/01043/FS). Rapporten består av systematiska översikter om programmens effekter och risker, de erfarenheter som finns av programmen och deras kostnadseffektivitet samt en diskussion om etiska och sociala aspekter på användningen av program.

Slutsatser

Föräldraskapsprogram för att förebygga utagerande problem

• Direkt efter programmets slut har föräldraskapsprogram generellt sett en liten effekt på utagerande beteenden för barn i riskgrupper (selektiv nivå) (). För barn med tidiga tecken på problem (indikerad nivå) är effekten måttlig (). På universell nivå är effekterna försumbara (). Underlaget är otillräckligt för att bedöma om effekterna kvarstår efter minst sex månader.
• Utbildning i att använda positiv och negativ förstärkning av barnets beteenden kan vara en verksam komponent vid mätning i samband med att programmet avslutas (). Det går inte att bedöma om komponenten påverkar effekten efter sex månader.
• Programmen Incredible Years (), Parent Child Interaction Therapy () och Triple P () minskar utagerande problem på indikerad nivå vid uppföljning efter sex månader jämfört med ingen intervention. Triple P Stepping Stones som är anpassat för barn med funktionsnedsättningar har små eller försumbara effekter på utagerande beteende ().
• Family Check Up kan förebygga utagerande problem på universell och selektiv nivå i åtminstone några år jämfört med ingen intervention ().

Skolbaserade program för att förebygga utagerande problem

• PATHS kan förebygga utagerande problem när programmet ges på universell eller selektiv nivå till barn i förskole- och lågstadieåldern i åtminstone sex månader jämfört med att inte ge ett program ().
• Det går inte att bedöma om Good Behavior Game kan förebygga utagerande problem, eftersom en del av de nytillkomna studierna av programmet inte har kunnat bekräfta de goda resultat som visats tidigare.

Skolbaserade program för att förebygga depressivitet och ångest

• Program som bygger på kognitiv beteendeterapi och som baseras på Coping with Stress eller Penn Resilience Program minskar problemen för barn i mellan- och högstadieåldern som redan har depressiva symtom jämfört med ingen intervention i åtminstone sex månader efter avslutat program ().
• FRIENDS som ges till barn i mellan- och högstadieåldern på universell nivå kan förebygga symtom på depression och ångest jämfört med ingen intervention i åtminstone ett år efter avslutat program ().

Kunskapsluckor

• Ett litet antal studier har undersökt långtidseffekter i form av kriminalitet, suicidförsök och att uppfylla diagnostiska kriterier på depression, ångest och antisocialt beteende. Underlaget är otillräckligt för att bedöma långtidseffekter.
• Det går inte att bedöma om faktorer som ålder, kön, kulturella och socioekonomiska faktorer kan påverka de förebyggande effekterna, eftersom det finns för få studier.
• Studierna har inte undersökt risker med programmen.
• Kostnadseffektiviteten för programmen kan inte bedömas, eftersom det finns för få studier.

I slutsatserna har vi endast beaktat det vetenskapliga underlaget för programmen. För program där vi har bedömt att det behövs mer forskning kan det finnas andra faktorer som behöver avvägas, till exempel beprövad erfarenhet av programmen i Sverige

Socialstyrelsen har ett kunskapsstöd för barn med hög risk för fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott. Stödet innehåller fem rekommendationer om insatser som socialtjänsten bör erbjuda till barn 6–11 år respektive 12–17 år.

Till Socialstyrelsens kunskapsstöd "Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott"