Främjande av psykiskt välbefinnande hos barn och ungdomar

Barn i Sverige har god hälsa i ett globalt perspektiv, men över tid har den psykiska hälsan försämrats. En dålig psykisk hälsa kan påverka barns skolprestationer negativt och ofullständiga betyg från årskurs nio ökar risken för framtida psykosociala problem. Det är därför angeläget med insatser som kan främja psykisk hälsa, i denna rapport definierad som psykiskt välbefinnande.

I det här projektet utvärderade vi olika typer av program och programgrupper som inriktas på att främja psykiskt välbefinnande. Sådana program syftar till att stärka friskfaktorer till skillnad från förebyggande program som syftar till att minska riskfaktorer för psykisk ohälsa. Program för att förbättra levnadsvanor ingick inte.

Vi inkluderade program som förmedlades till barnet självt i förskolan eller skolan, till föräldrarna eller hela familjen. Studier med individer upp till 18 år var i fokus. Vi utvärderade effekterna dels som barnens upplevda psykiska välbefinnande, dels som förmågor som kan främja psykiskt välbefinnande, till exempel social kompetens och resiliens. För att få en uppfattning om programmens främjande effekter accepterade vi resultat som mättes i anslutning till att studien avslutades eller senare.

Vi avgränsade rapporten till program på universell nivå. Det innebär att de förmedlas brett, till exempel till hela skolor eller geografiska områden, utan att man valt ut specifika grupper eller individer. Vi inkluderade även program som hade getts till hela skolor i socioekonomiskt utsatta områden. Ibland betraktas detta som selektiva insatser eftersom deltagarna på gruppnivå kan tänkas ha en förhöjd risk för psykisk ohälsa.

Syftet med projektet var att kartlägga kunskapsläget för programmen. Rapporten är en del av ett regeringsuppdrag om psykisk hälsa bland barn och ungdomar (S2020/01043/FS), där ytterligare två rapporter ingår (Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn samt Program för att förebygga suicid och suicidförsök hos barn). I rapporten bedömer vi programmens effekter på psykiskt välbefinnande, deltagarnas upplevelser av programmen samt dessas kostnadseffektivitet. Rapporten innehåller även aspekter kring implementering och långtidseffekter samt etiska överväganden.

Slutsatser

Program för socioemotionellt lärande (SEL) jämfört med sedvanlig undervisning

Effekter

• SEL har en medelstor effekt på barns och ungdomars sociala och emotionella kompetens avseende relationskompetens, det kombinerade måttet för social och emotionell kompetens, samt resiliens (måttlig tillförlitlighet).
• SEL har möjligen en medelstor effekt på barns och ungdomars sociala och emotionella kompetens avseende självmedvetenhet, självkontroll och ansvarsfullt beslutsfattande (låg tillförlitlighet).
• SEL har möjligen en liten effekt på välbefinnande, livskvalitet, copingstrategier och social och emotionell kompetens avseende social medvetenhet (låg tillförlitlighet).
• Det går inte att bedöma om effekterna kvarstår på sikt då det finns för få studier.
• Endast två SEL-program fanns med i tillräckligt många randomiserade studier för att kunna utvärderas separat. PATHS har möjligen en liten effekt på barnens sociala medvetenhet (låg tillförlitlighet). För Second step är underlaget otillräckligt för att bedöma om programmet kan främja psykiskt välbefinnande.

Elevernas upplevelser

• Eleverna upplevde att SEL-program förbättrade deras självkänsla och självförtroende, främjade deras nära relationer, sociala samvaro och konflikthanteringsförmåga (måttlig tillförlitlighet) och medförde att skolmiljön förbättrades när eleverna själva och lärarna ändrade beteende (låg tillförlitlighet).
• De flesta eleverna uppskattade lektionerna som roliga och givande men det finns etiska aspekter att ta hänsyn till som upplevelser av intrång i den personliga integriteten och känslan av att bli utpekad (måttlig tillförlitlighet).

Lärarnas upplevelser

• Lärarna upplevde att SEL ledde till att eleverna utvecklade sin hantering av känslor och skapade förbättrade relationer till kamrater (måttlig tillförlitlighet).
• SEL gav lärarna verktyg att främja psykiskt välbefinnande bland eleverna men programmen måste anpassas (måttlig tillförlitlighet).

Övriga program

Mindfulness (MBI)

• Program som baseras på MBI förbättrar livskvalitet och resiliens jämfört med sedvanlig undervisning (måttlig tillförlitlighet). Efter ett halvår är effekten fortfarande signifikant för flickor men inte för hela gruppen (måttlig tillförlitlighet).
• Tillägg av MBI till ett SEL-program ger ingen extra effekt (måttlig tillförlitlighet).
• Elever upplevde att MBI ledde till en förbättrad insikt och reglering av känslor, samt att de blev bättre på att hantera besvärliga situationer (låg tillförlitlighet).

Yoga

• Strukturerade program som baseras på yoga leder möjligen till förbättrad självkontroll (låg tillförlitlighet). Det saknas uppföljningar.
• Eleverna upplevde att yoga gav dem ett ökat psykiskt välbefinnande, bättre förmåga att hantera sina känslor och djupare relationer med andra (måttlig tillförlitlighet).

PAX/Good Behavior Game (GBG)

• PAX/GBG ger möjligen en marginell förbättring av relationskompetens (låg tillförlitlighet). Underlaget är otillräckligt för att bedöma om PAX/GBG kan främja andra aspekter av psykiskt välbefinnande.

Föräldraskapsstöd

• Föräldraskapsstöd under barnets första tre år ger barnen förbättrad social och emotionell kompetens (måttlig tillförlitlighet). Underlaget är otillräckligt för att bedöma effekter av program när barnen är äldre.

Kommentarer

Resultaten indikerar att flertalet av programgrupperna främjade barns och ungdomars psykiska välbefinnande. Studierna undersöker i huvudsak psykiskt välbefinnande direkt efter avslutad intervention. Ofta fokuserar studierna på förbättrade förmågor som kan främja psykiskt välbefinnande, men huruvida dessa förändras på sikt efter att programmen avslutats redovisas endast i undantagsfall. Många av programmen har också långsiktiga mål för att förebygga psykisk ohälsa.

För att kunna undersöka långtidseffekterna på psykiskt välbefinnande av att ha erhållit främjande program under skoltiden, skulle det krävas studier som följde barnen under uppväxten och kontrollerade för händelser under deras liv. De få långsiktiga uppföljningar som finns har vanligtvis fokus på andra utfall än främjande av psykiskt välbefinnande, såsom riskbeteenden och kriminalitet.

För SEL-program ses positiva effekter på psykiskt välbefinnande över alla åldersgrupper (upp till 18 års ålder). Vi har inte kunnat utvärdera i vilken utsträckning effekterna påverkas av faktorer som kön, socioekonomi eller utlandsfödda föräldrar. Undantaget är MBI som har visat sig ge mer långvarig effekt för flickor. Vi har inte funnit några rapporter om negativa effekter av programmen.

För den hälsoekonomiska analysen har det vetenskapliga underlaget för att bedöma insatsernas kostnadseffektivitet varit otillräckligt. Två studier på två program inkluderades, men för båda studierna baserades beräkningarna av kostnadseffektivitet på osäkra data. Studierna beaktade inte heller effekter och kostnader av interventionerna på lång sikt.