Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Intensiv glukossänkande behandling vid diabetes

Lästid: ca 2 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Kontakta SBU
Publicerad: Rapportnr: 196 https://int.sbu.se/glukos

Sökord

diabetes

SBU:s sammanfattning och slutsatser

I denna rapport granskas det vetenskapliga underlaget för intensiv behandling i syfte att sänka blodglukos ned mot nära normala nivåer hos patienter med typ 1- och typ 2-diabetes. Vid diabetes finns ett samband mellan genomsnittlig blodglukosnivå mätt som HbA1c och risken för diabeteskomplikationer. Det är därför naturligt att vid behandling av diabetes eftersträva en sänkning av HbA1c ner till, eller nära normala nivåer. Vid typ 1-diabetes kallar vi detta för intensiv insulinbehandling. Vid typ 2-diabetes används flera olika typer av läkemedel varför vi här talar om intensiv glukossänkande behandling. Rapporten utförs på uppdrag av Socialstyrelsen såsom underlag för deras nationella riktlinjer för diabetessjukvården. SBU gör ytterligare tre rapporter inom ramen för Socialstyrelsens riktlinjearbete – patientutbildning till personer med diabetes, systematiska egna blodglukosmätningar, samt mat vid diabetes.

Slutsatser

  • Intensiv insulinbehandling vid typ 1-diabetes är krävande för både sjukvården och patienten men minskar risken för hjärt-kärlsjukdom och minskar kraftigt risken för skador på ögats näthinna, njurar och nerver. Risken för allvarlig hypoglykemi är ökad och utgör den viktigaste begränsande faktorn i behandlingen. Framgångsrik intensivbehandling av fler patienter skulle på sikt minska diabeteskomplikationerna. Behandlingen är kostnadseffektiv.
  • Vid nyupptäckt typ 2-diabetes leder intensiv glukossänkande behandling till minskad risk för hjärt-kärlsjukdom och för allvarliga skador på ögats näthinna. Behandlingen är förhållandevis enkel och risken för biverkningar liten. Framgångsrik intensivbehandling vid nyupptäckt typ 2-diabetes skulle på sikt minska sådana komplikationer. Behandlingen är kostnadseffektiv.
  • För patienter som har haft typ 2-diabetes under 5–10 år eller längre är nyttan av intensiv glukossänkande behandling inte entydigt större än riskerna och kostnadseffektiviteten är oklar. Risken för njurskador minskar något. Beträffande risken för hjärt-kärlsjukdom är studierna motsägande. Det är viktigt att individualisera behandlingsmålen för dessa patienter och balansera risken för biverkningar, som allvarlig hypoglykemi, mot risken för sena diabeteskomplikationer, vilken ökar med stigande HbA1c. Det är angeläget med nya studier med ännu längre uppföljningstid för denna patientgrupp.

Citera denna SBU-rapport: SBU. Intensiv glukossänkande behandling vid diabetes. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU-rapport nr 196. ISBN 978-97-85413-32-4.

För tillgång till hela rapporten kontakta registrator

Pressmeddelande

Effektivt att behandla typ 2-diabetes tufft i början

Intensiv behandling för att sänka blodsockret ner mot normal nivå vid nyupptäckt typ 2-diabetes minskar risken för organskador. För personer som har haft sjukdomen under längre tid är det däremot osäkert om nyttan av intensiv behandling överväger riskerna. Då är det viktigt att skräddarsy behandlingsmålet för varje patient.

Läs pressmeddelandet

Bilagor

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Christian Berne, Professor, Akademiska sjukhuset, Uppsala
  • Patrik Löfgren, Specialistläkare, Med Dr, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge
  • Mikael Rydén, Docent, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge
  • Katarina Steen Carlsson, Forskarassistent och hälsoekonom, Lunds universitets centrum för hälsoekonomi, Lund
  • Anne-Marie Suutari, AT-läkare, Höglandssjukhuset, Eksjö
  • Håkan Thorsén, Universitetslektor, Örebro universitet, Örebro

SBU

  • Bo Freyschuss (projektledare)
  • Ewalotte Ränzlöv (projektassistent)
  • Sophie Werkö (biträdande projektledare)
Sidan publicerad
Till toppen