Könsdysfori: Flera oklara effekter av hormonbehandling av unga
Med undantag av viss kunskap om inverkan på skelettet, ger forskningen få besked om effekter av hormonbehandling för barn och unga med könsdysfori, konstaterar SBU.
Det finns sparsamt med forskningslitteratur om effekter av pubertetshämmande respektive så kallad könskonträr hormonbehandling av barn och ungdomar med könsdysfori. Pubertetshämmande substanser fungerar så att de dämpar frisättningen av könskörtelstimulerande hormoner. Könskonträrt hormon är testosteron för individer som vid födseln identifierats som flickor, och för pojkar är det östrogen.
Underlaget räcker för vissa slutsatser om inverkan på skelettet men inte om effekten på själva dysforin, kognitiva och kroppsliga funktioner eller de ungas psykosociala situation. Det framgår av SBU:s rapport till Socialstyrelsen, som med hjälp av rapporten har uppdaterat sitt nationella kunskapsstöd från 2015.
Forskningen kan inte heller ge tillförlitliga besked om hur ofta de ungdomar som utreds för psykosociala problem med förmodad koppling till könsdysfori väljer att inte påbörja hormonbehandling eller att avbryta den.
I fråga om skelettet ger befintliga studier ett visst stöd, på gruppnivå, för att pubertetshämmande behandling saktar ner den benuppbyggnad som brukar ske under puberteten. Bentäthet som redan har uppnåtts verkar dock bibehållas.
Efterföljande könskonträr hormonbehandling förefaller öka den genomsnittliga bentätheten igen, men det går inte att avgöra om tätheten på sikt blir som hos andra unga i befolkningen.
Att enbart medelvärden presenteras i studierna är en brist, understryker SBU. Inga resultat redovisas för enskilda individer före och efter behandling. Enskilda värden kan alltså ligga långt från genomsnittet utan att detta framgår. Överlag försvåras utvärdering också av att olika diagnostiska klassifikationssystem har använts i studierna, i olika versioner.
Den vetenskapliga osäkerheten beror även på annat. Underlaget utgörs av små observationsstudier där slumpen kan inverka, där det finns risk för förväntningseffekter och där risken för urvalsfel är svårbedömd.
Långtidsuppföljning är ovanligt. Många av studierna saknar kontrollgrupp, och det är också svårt att skapa jämförbara kontrollgrupper, då andra psykiska problem ofta förekommer samtidigt med könsdysfori.
Det är också ett problem att många studier har utgått från deltagarnas ålder och inte från pubertetsstadium. Eftersom flickors pubertetsutveckling börjar tidigare än pojkars, och eftersom utvecklingstakten varierar kraftigt mellan individer, bidrar detta till ytterligare osäkerhet i forskningsresultaten.
Om rapporten
SBU. Hormonbehandling vid könsdysfori – barn och unga. En systematisk översikt och utvärdering av medicinska aspekter. Stockholm: SBU, 2022. SBU-rapport nr 342. Projektledare SBU: Jan Adolfsson, registrator@sbu.se. Fullständig rapport med sammanfattning finns på www.sbu.se/342
Ur SBU:s slutsatser hormonbehandling vid könsdysfori hos barn och unga
- Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att bedöma effekter av pubertetshämmande eller könskonträr hormonbehandling på könsdysfori, psykosociala förhållanden, kognitiv funktion, kroppsmått, kroppssammansättning eller ämnesomsättning hos barn och ungdomar med könsdysfori.
- Det finns ett visst stöd på gruppnivå för att pubertetshämmande hormonbehandling (GnRH) saktar ner den benuppbyggnad som kan förväntas ske under den följande puberteten** men att den vid starten av behandling uppnådda bentätheten bibehålls.**
- Det finns ett visst stöd på gruppnivå för att ungdomar som fått pubertetshämmande hormonbehandling återhämtar bentätheten under en följande könskonträr hormonbehandling med östrogen eller testosteron**, men det går inte att avgöra om bentätheten på sikt kommer helt upp i nivå som hos unga i den övriga befolkningen.
- Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att bedöma hur ofta ungdomar, efter det att psykologisk/psykiatrisk och medicinsk utredning har inletts på grund av psykosociala problem som har ansetts bero på könsdysfori, väljer att inte påbörja eller att frivilligt avbryta pubertetshämmande eller könskonträr hormonbehandling.
** resultatet har låg tillförlitlighet.
För SBU:s kommentar till slutsatserna, se den fullständiga sammanfattningen på www.sbu.se/342