Arbetsfrämjande åtgärder för personer med funktionsnedsättning som söker arbete

Arbetsfrämjande åtgärder för personer med funktionsnedsättning kan utformas enligt olika strategier; individinriktade insatser med syfte att stärka individens hälsa och arbetsförmåga samt arbetsplats­inriktade insatser med syfte att förändra miljön. Supported Employment (Faktaruta 1) och Individual Placement and Support (Faktaruta 2) är två arbetsmetoder där dessa strategier vävs samman genom att ett individuellt utformat stöd erbjuds på en arbetsplats enligt idén placera-sedan-träna (Fakta­ruta 3). ­Placera-sedan-träna innebär att individen tidigt erbjuds placering på den reguljära marknaden och inom ramen för arbetsplatsen utformas därefter ett individuellt stöd med målsättningen att nå, få och bibehålla arbete.

Kommenterad rapport

Nøkleby H, Blaasvær N, Berg R. (2017). Supported Employment for arbeidssøkere med bi­­stands­behov: en systematisk översikt (2017:4). Hämtad från https://www.fhi.no

SBU:s sammanfattning

Den systematiska kunskapsöversikten av Nøkleby, Blaasvær och Berg visar att Individual Placement and Support (IPS) troligtvis leder till att personer med omfattande psykiska funktionsnedsättningar får ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden oftare jämfört med andra arbetslivsinriktade stödinsatser.

IPS kan även ge positiva effekter på tid i arbete, inkomst och kostnadseffektivitet jämfört med andra insatser.

När det gäller Supported Employment-metoden går effekterna för personer med omfattande psykisk funktionsnedsättning inte att bedöma när det gäller möjligheten att få arbete, tid i arbete samt inkomst eftersom underlagen har mycket låg tillförlitlighet.

Arbetsfrämjande åtgärder som fokuserar på att placera-sedan-träna bedöms som relevanta för svenska förhållanden. Den svenska studie avseende IPS som ingår i översikten visar samstämmiga effekter med studierna från övriga länder.

SBU:s kommentarer

• När det gäller Supported Employment går det inte att bedöma om användning av metoden leder till att fler personer med omfattande psykisk funktionsnedsättning kommer i arbete, har längre tid i arbete eller högre inkomst efter­som tillförlitligheten i de evidensgraderade resultaten var mycket låg. Det behöver dock inte innebära att insatsen är ineffektiv eller att berörda verksamheter ska sluta använda dem, utan just att de behöver utvärderas vidare [2].
• Individual Placement and Support leder troligtvis till att fler personer med omfattande psykiska funktionsnedsättningar får ett arbete jämfört med andra arbetslivsinriktade stöd­insatser. Detta oavsett uppföljningstid och intensitet av stödprogrammet. IPS ger troligtvis även positiva effekter på tid i arbete och inkomst. Jämförelseinterventionerna var av typen träna-sedan-placera (Faktaruta 3) i form av arbetspraktik, utbildning, skyddat arbete, jobbsökaraktivitet, rådgivning eller en kombination av dessa.
• Resultaten bedöms som relevanta för svenska förhållanden. De studier som inkluderats i översikten av Nøkleby, Blaasvær och Berg och utförts i olika länder visar resultat som är i linje med varandra vilket talar för att resultaten är relevanta över landsgränser. I översikten konstateras också att IPS har en tydlig effekt oavsett kulturell kontext. Vidare visar den svenska studie som ingår i översikten och som prövat effekt av IPS under svenska förhållanden ett positivt resultat till förmån för metoden*.
• Det är troligt att Individual Placement and Support är en kostnadseffektiv åtgärd för att få personer med omfattande psykiska funktionsnedsättningar i arbete. Kostnaderna för IPS tycks inte vara högre än för andra jämförbara insatser, men IPS ger troligtvis bättre resultat. Slutsatsen bygger på resultat från sex randomiserade kontrollerade studier som utvärderat kostnader och arbetslivsrelaterade effekter av IPS jämfört med andra insatser.

*Fler till arbete: RR 4,26; 95 % KI 1,75 till 10,39; Tid i arbete SMD 0,65 95 % KI 0,22 till 1,08; Inkomst 0,53; 95 % KI 0,07 till 0,98; n=120; jämfört med traditionell rehabilitering i form av exempelvis skyddat arbete.