Transient elastografi vid misstänkt leverfibros och levercirros

Sammanfattning och slutsatser

Hepatit C är den vanligaste orsaken till fibrosutveckling i levern. Andra orsaker är hepatit B och alkoholmissbruk. Denna rapport har undersökt det vetenskapliga underlaget för transient elastografi för att undersöka graden av fibrosutveckling i levern.

Slutsatser

• Undersökning av levern med transient elastografi är enklare, mindre riskfyllt och mindre smärtsamt än ett vävnadsprov, leverbiopsi. Men metoden är inte riktigt lika känslig och specifik och medför därför både lite fler falska alarm och missade fall än vävnadsprov. Detta gäller för leversjukdom orsakat av hepatit C, hepatit B, och alkoholbetingad fettlever. Inga säkra slutsatser kan dras om metodens användbarhet vid icke alkoholbetingad fettlever.
• Om man inte tar hänsyn till att metoden inte är riktigt lika känslig och specifik, verkar årliga undersökningar med transient elastografi vara ett billigare och mindre smärtsamt alternativ än leverbiopsi som görs vart tredje år. För att kunna beräkna metodens kostnadseffektivitet måste kostnaderna för undersökningarna sättas i relation till hur metodernas träffsäkerhet påverkar överlevnad, livskvalitet och framtida sjukvårdskostnader.

Patientnytta/Evidensgraderade resultat

• Vid hepatit C finns det begränsat vetenskapligt underlag () för att transient elastografi visar 81 procents sensitivitet och 83 procents specificitet för fibrosstadium 2, samt 86 procents sensitivitet och 89 procents specificitet för fibrosstadium 4.
• Vid hepatit B finns det begränsat vetenskapligt underlag () för att transient elastografi visar 80 procents sensitivitet och 86 procents specificitet för fibrosstadium 2, samt 60 procents sensitivitet och 81 procents specificitet för fibrosstadium 4.
• Det finns otillräckligt vetenskapligt underlag () avseende den diagnostiska tillförlitligheten för transient elastografi vid icke alkoholbetingad fettlever.
• Vid alkoholbetingad fettlever finns det begränsat vetenskapligt underlag
  () för att transient elastografi visar 84 procents sensitivitet och måttligt starkt vetenskapligt underlag () för 90 procents specificitet för fibrosstadium 2, samt måttligt starkt vetenskapligt underlag () för 85 procents sensitivitet och 84 procents specificitet för fibrosstadium 4.
• Vid blandad etiologi (flera orsaker) finns det begränsat vetenskapligt underlag () för att transient elastografi visar 78 procents sensitivitet och 84 procents specificitet för fibrosstadium 2, samt 74 procents sensitivitet och 88 procents specificitet för fibrosstadium 4.

Gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på görs i fyra nivåer enligt GRADE:
Starkt vetenskapligt underlag (). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Måttligt starkt vetenskapligt underlag (). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Begränsat vetenskapligt underlag (). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Otillräckligt vetenskapligt underlag (). När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller där studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.
Evidensgraderingen enligt GRADE grundar sig i första hand på studier med hög eller medelhög kvalitet om sådana finns. Finns det både randomiserade kontrollerade studier (RCT) och observationsstudier av samma kvalitet grundar sig evidensgraderingen på RCT.