Antibiotikaprofylax vid kirurgiska ingrepp

Den medicinska vinsten av antibiotikaprofylax måste vägas mot risken för en ökad omfattning av antibiotikaresistenta bakteriestammar. Resistensutvecklingen går långsammare i Sverige än i många andra länder, men resistenta bakterier sprider sig över nationsgränserna.

SBU:s vetenskapliga granskning av antibiotikaprofylax vid kirurgiska ingrepp, kartläggning av praxis på området och konsekvensanalys leder till följande slutsatser om möjliga förbättringsområden:

Rätt använd kan antibiotikaprofylax minska den totala användningen av antibiotika.
Det finns ett starkt vetenskapligt underlag för att antibiotikaprofylax minskar antalet infektioner efter:

• operation och endoskopiska ingrepp i tjocktarm, ändtarm och magsäck (inklusive blindtarmsoperation och penetrerande buktrauma) samt efter stomiläggning till magsäcken via endoskop
• operation i hjärta och blodkärl, samt vid implantation av pacemaker
• bröstcancerkirurgi
• borttagning av livmoder
• operation av slutna frakturer och ledproteskirurgi
• komplicerad cancerkirurgi i öron-näsa-halsområdet
• transrektal biopsi av och resektion av prostata (febril urinvägsinfektion och blodförgiftning).

Det vetenskapliga underlaget är i de flesta fall otillräckligt för att avgöra vilken typ av antibiotika som är mest effektiv vid antibiotikaprofylax.

En övergång till endosprofylax skulle sannolikt minska risken för utveckling av resistenta bakteriestammar men inte öka infektionsrisken.

Antibiotikaresistensen drivs av den totala antibiotikaanvändningen. När syftet med antibiotikabehandling är att förebygga infektion, är en dos antibiotika i de flesta fall lika effektivt som flera doser (ej resektion av prostata).

Det saknas vetenskapligt underlag för att använda antibiotika i förebyggande syfte vid operation av bråck och på gallblåsa, vid artroskopi samt vid borttagning av tonsiller på patienter som saknar särskilda riskfaktorer. Detsamma gäller vid insättning av spiral.

Om alla opererande enheter införde rutiner för att registrera infektioner efter kirurgiska ingrepp, skulle värdet av antibiotikaprofylax kunna dokumenteras och användas som utgångspunkt för kvalitetshöjning. För att vara effektiv, skulle sådan registrering behöva bygga på enkla administrativa rutiner, en tydlig definition av begreppet postoperativ infektion samt tillräckligt långvarig uppföljning av patienterna.

Infektion i hjärtklaffarna, endokardit, är ett potentiellt livshotande tillstånd som kan uppstå efter kirurgiska ingrepp i munhålan. Det samlade vetenskapliga underlaget tillåter inga evidensgraderade slutsatser. Patienter med inopererade hjärtklaffar och komplicerade medfödda hjärtfel, som riskerar ett allvarligare förlopp av en endokardit än andra, kan komma ifråga för profylax.

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av antibiotikaprofylax vid flera kirurgiska ingrepp där det idag används.

Bristen på empiriska studier medför att det saknas evidens för kostnadseffektivitet av antibiotikaprofylax. Ett fåtal empiriska studier och modellstudier som jämför antibiotikaprofylax mot ingen antibiotika ger stöd för att antibiotikaprofylax kan vara kostnadseffektivt.