Behandling av ångestsjukdomar – Frågor och svar

Vanlig oro och ängslan tas inte upp här, och inte heller den ångest som många kan uppleva tillfälligt i samband med allvarliga händelser i livet.

På de följande sidorna får du svar på några av de vanligaste frågorna om ångestsjukdomar och hur de behandlas. Ett av de viktigaste budskapen är att det finns behandlingar som verkligen hjälper. I själva verket är möjligheterna att få bevisat effektiv behandling större än någonsin tidigare.

Faktainnehållet i broschyren bygger till största delen på en omfattande vetenskaplig rapport från den fristående statliga myndigheten SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). I rapporten, som kom ut hösten 2005, granskas all tillgänglig forskning om behandling av ångestsjukdomar.

För många metoder – men inte alla – som i dag används för att behandla ångestsjukdomar har SBU funnit övertygande vetenskapliga bevis för att de verkligen fungerar. Flera av metoderna med bevisad effekt har utvecklats under de senaste tio åren.

Det går dock ännu inte att ge säkra svar på alla frågor om hur ångestsjukdomar bör behandlas för att ge allra bästa resultat. SBU konstaterar att det på flera punkter behövs mer forskning, till exempel om hur länge en behandling med läkemedel bör pågå och när det finns skäl att byta från en behandling till en annan.

Frågorna berör många människor. I Sverige har flera hundratusen personer så svår ångest att de har problem med sitt dagliga liv. Ångestsjukdomarna, eller syndromen, som några av dem kallas, är så vanliga att de med rätta kan kallas folksjukdomar.

Vad är ångest?

Ångest kan ta sig många uttryck – allt från gnagande oro till plötslig akut panik. All ångest är förstås plågsam. Ändå har oro, ängslan, nervositet, rädsla, skräck – och till och med panik – i grunden normala, nyttiga och rent av livsnödvändiga funktioner. Vi behöver förmågan att kunna känna ångest för att ta oss ur eller undvika verkliga faror. Men ångest är inte alltid befogad. De flesta kan säkert komma ihåg att de någon gång känt stark rädsla för något som egentligen inte var farligt, till exempel den malande oron när det dröjde flera timmar innan deras barn kom hem från skolan eller den plötsliga skräcken när en fågel flög upp framför deras fötter under en mörk kvällspromenad.

Ångest som är starkt överdriven, och som inte längre är kopplad till verkliga faror, kan vara sjuklig om den har pågått så länge och blivit så plågsam att den utgör ett hinder för att leva ett normalt liv.