Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Riskfaktorer för våld i nära relationer

Våld i nära relation orsakar stort lidande och ohälsa hos de som drabbas. Årligen utsätts uppskattningsvis mellan 0,5 och 2,8 procent av kvinnor och mellan 0,6 och 2 procent av män i Sverige för fysiskt våld av en närstående [1-4]. Kvinnor utsätts oftare för grövre våld vilket kräver mer insatser och sjukvård jämfört med män. Kvinnor utsätts även i större utsträckning för sexuellt och psykologiskt våld jämfört med män [3,4]. För att bättre kunna förebygga våldet behövs mer kunskap om faktorer under en individs uppväxt som ökar risken att utsättas för eller att utöva våld i en nära relation i vuxen ålder. Sådan kunskap skulle kunna användas för att förebygga våld.

Lästid: ca 3 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU:s upplysningstjänst

Strukturerad litteratur­sökning som besvarar fråga från vården eller social­tjänsten om vilka relevanta översikter och studier som finns. Vi bedömer risken för bias i systematiska översikter och vid behov även kvalitet och över­förbarhet av resultaten i hälso­ekonomiska studier. Svaret utformas av medarbetare på SBU, vid behov med stöd av ämnessakkunnig.

Kontakta SBU
Publicerad: https://int.sbu.se/ut201617

Sökord

Våld i nära relationer Riskfaktorer Partnervåld

Fråga till SBU:s Upplysningstjänst

Finns det studier som utvärderat riskfaktorer under uppväxten för våld i när relationer med uppföljning under längre tid?

Sammanfattning SBU Upplysningstjänst

Flertalet publicerade studier som handlar om riskfaktorer för fysiskt, sexuellt eller känslomässigt våld i heterosexuella relationer är retrospektiva i sitt upplägg, vilket innebär att vuxna personer har intervjuats om sin uppväxt. Det är svårt att dra tillförlitliga slutsatser från sådana studier, eftersom de baseras på personernas minnen och upplevelser. Säkrare kunskap erhålls från longitudinella studier där personer först undersökts som barn och unga för att senare följas upp i vuxen ålder. Upplysningstjänsten har endast identifierat en systematisk översikt som baseras på studier med en longitudinell och framåtblickande studiedesign [6]. Samtliga 25 studier som ingår i översikten har undersökt samband mellan faktorer under deltagarnas uppväxt och risk för att i vuxen ålder utöva eller utsättas för våld i en nära relation. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 17 år. Studierna har utförts i USA, Nya Zeeland, Storbritannien och Kanada. Sammantaget har dessa studier undersökt fem kategorier av riskfaktorer i barn och ungdomars uppväxtmiljö. Följande över tid sammankopplade faktorer ökar enligt översiktsförfattarna risken för våld:

  1. Barn och ungdomar som utsätts för våld och övergrepp i hemmet.
  2. Barn och ungdomar som växer upp i dysfunktionella och konfliktfyllda familjer, och tvingas bevittna våld.
  3. Barn och ungdomar med beteendeproblem och ungdomar som missbrukar alkohol och droger
  4. Ungdomar med kamratrelationer som kännetecknas av konflikter, våld och bristande närhet.
  5. Familjer med låg inkomst.

Enligt författarna till översikten är det samma riskfaktorer för att både utöva och utsättas för våld i en nära relation i vuxen ålder. Dessutom är riskfaktorerna i allmänhet samma för båda könen. Det kan förklaras av att ömsesidigt våld var vanligt.

Författarna till översikten drar slutsatsen att det förebyggande arbetet behöver förstärkas genom tidiga insatser till riskfamiljer. Flera namngivna metoder beskrivs.

Översiktens litteratursökning var bristfälligt beskriven och risken för systematiska felkällor (bias) för ingående studier hade inte bedöms vilket gör att översiktens kvalitet bedömts som låg.

SBU har inte tagit ställning i sakfrågan. Här redovisas därför endast de enskilda författarnas slutsatser.

Referenser

  1. Folkhälsomyndigheten och Ahmed Farah personlig kommunikation. Sociala relationer - tidsserier och regionala resultat 2012. 2016.
  2. Statistiska centralbyrån och Anne Danielsen Rackner personlig kommunikation. Levnadsförhållanden för 2012-13. 2016.
  3. Nationellt centrum för kvinnofrid. Tommy Andersson personlig kommunikation. Våld och hälsa: En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. 2014.
  4. Brottsförebyggande rådet. Brott i nära relationer. En nationell kartläggning. In. Brottsförebyggande rådet., Stockholm. 2014.
  5. Mitchell L. Domestic violence in Australia—an overview of the issues. Parliament of Australia (http://www.aph.gov.au/About_Parliament/Parliamentary_Departments/Parliamentary_Library/pubs/BN/2011-2012/DVAustralia) Assesed 10may 2016 2007.
  6. Costa BM, Kaestle CE, Walker A, Curtis A, Day A, Toumbourou JW, et al. Longitudinal predictors of domestic violence perpetration and victimization: A systematic review. Aggression and Violent Behavior 2015;24:261-72.
  7. Straus MA. Conflict Tactics Scales. Encyclopedia of Domestic Violence, N. A. Jackson. New York: Routledge: Taylor & Francis Group 2007:190-7.

Mer inom ämnet

SBU om våld – sammanställd kunskap om våld

Sidan publicerad
Till toppen