Spel om pengar – behandling med psykologiska metoder eller läkemedel vid beroende eller problemspelande

Sammanfattning och slutsatser

SBU har genomfört en systematisk litteratur­översikt för att utvärdera effekter av psykologiska och farmakologiska metoder för att behandla beroende av spel om pengar (hasard­spels­syndrom). De psykologiska metoder som ingick var manual­baserade behandlingar samt kort rådgivning. Läkemedlen var sådana som används vid andra beroendediagnoser samt antidepressiva, stämnings­reg­lerande, anti­epileptiska och anti­psykotiska substanser. Effekterna kunde avse dels spelandet och dels spelrelaterade problem.

Resultaten kan sammanfattas som:

• För psykologiska behandlingar förbättrades oftast studiedeltagarna över tid oavsett om de fick någon behandling eller stod på väntelista.
• Skriftlig självhjälp och kort rådgivning har möjligen* ingen kliniskt rele­vant effekt på antal dagar med spelande eller satsade belopp. Det går inte att bedöma effekten av skriftlig självhjälp och kort rådgivning på skattad svårighets­grad eller till­frisknande då det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.
• Motiverande samtal (MI) och varianterna Motivational Enhancement Therapy (MET) och personanpassad normerad återkoppling (PNF) har troligen** ingen kliniskt relevant effekt på antal dagar med spelande, satsade belopp eller skattad svårighetsgrad jämfört med väntelista eller sedvanlig handläggning (bedömnings­samtal, kort rådgivning). Metoderna har möjligen* inte heller bättre effekt på till­frisknande än väntelista eller sedvanlig handläggning.
• Kognitiv beteendeterapi (KBT) utan hänsyn till förmedlingssätt, har möjligen* effekt på skattad svårighetsgrad jämfört med kontrollinsatser. Det går inte att bedöma effekten av KBT på antal dagar med spelande, satsade belopp eller till­frisknande då det vetenskapliga underlaget var otillräckligt.
• En kombination av KBT och MET eller mindfulness har möjligen* en måttlig effekt på skattad svårighetsgrad jämfört med kontrollinsats. Det går inte att bedöma effekten av kombinerad behandling på antal dagar med spelande, satsade belopp eller tillfrisknande då det vetenskapliga underlaget var otillräckligt.
• Det vetenskapliga underlaget för att bedöma om interventioner riktade till en spelares partner kan påverka spelbeteenden är otillräckligt.
• Inga av studierna i granskningen visar att en kombination av flera insatser ger större effekter på spelbeteenden än enstaka insatser.
• Det behövs ytterligare forskning för att klarlägga huruvida läkemedlet naltrexon, som idag används vid behandling av spelberoende, kan minska graden av tvångsmässigt spelande. Tre studier pekar mot att naltrexon skulle kunna vara effektivt men för två av dem är resultaten inte signifikanta. Biverkningar som mag-tarmproblem och muntorrhet är vanliga.
• Det vetenskapliga stödet för att bedöma om läkemedlen amantadin, akamprosat, baklofen, bupropion SR, nalmefen, olanzapin, paroxetin och valproat har någon effekt på spelberoende är otillräckligt då det inte finns mer än en mindre studie på vardera substansen.
• Det vetenskapliga stödet för att bedöma om litium har någon effekt på spelberoende är otillräckligt då endast en studie har jämfört litium med placebo.

* Möjligen motsvarar begränsat vetenskapligt stöd ()
** Troligen motsvarar måttligt starkt vetenskapligt stöd ()