Filmat samspel kan bidra till föräldrars lyhördhet för barnet
Föräldrar som har psykiska och sociala problem kan bli mer lyhörda för sina småbarns behov när de får återkoppling med video av hur de samspelar med dem. Det visar en välgjord systematisk översikt som SBU har kommenterat.
Översikten har publicerats av forskarnätverket Cochrane. Författarna har undersökt om videoåterkoppling har effekt på föräldrars lyhördhet för sina barns behov och på barnens anknytning till föräldrarna.
Författarnas slutsats är att videoåterkoppling kan bidra till att föräldrarna blir känslomässigt mer lyhörda. Däremot finner de liten eller ingen evidens för att insatsen påverkar så kallad trygg anknytning, barnets beteende eller föräldrarnas stress och ångest.
Översikten bygger på 22 randomiserade eller kvasiexperimentella* studier av sammanlagt 1889 familjer och konstellationer av barn och föräldrar, däribland familjehems- och adoptionsföräldrar. Studierna hade gjorts i Storbritannien, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Portugal och Tyskland samt två i Nordamerika. De vuxna hade olika typer av psykiska och sociala problem och barnen kunde vara adopterade, vara för tidigt födda, ha hörsel- och synnedsättning eller tidiga utagerande beteendeproblem. Samtliga barn var under fem år och bedömdes ha riskfaktorer för att utveckla så kallad otrygg anknytning – otrygga känslomässiga band till de omsorgspersoner som de söker sig till när de är oroliga eller rädda.
Det finns flera insatser som använder videoåterkoppling i syfte att stärka föräldrars lyhördhet för barnen. I Sverige används till exempel metoden Marte Meo. I studierna användes bland annat Videofeedback intervention to promote positive parenting eller varianter av denna metod, Video interaction guidance och Video-feedback of infant–parent interaction som är en mer strukturerad form av Marte Meo.
Videoåterkopplingen jämfördes med standardbehandling, inaktiv intervention (som ett telefonsamtal eller några hembesök) eller ingen insats alls. Studier där videoåterkoppling ingick som en del av en kombinerad insats togs inte med i översikten.
Även om lyhördhet är en viktig föräldraförmåga, behöver ökad lyhördhet inte leda till att föräldrarna mår bättre, skriver SBU:s sakkunniga i kommentaren. I fråga om barnens beteende noterar SBU att dessa observationer i studierna var färre och att uppföljningstiderna sällan var längre än tre månader. Det kan behövas fler och längre studier för att bedöma eventuell effekt.
SBU efterlyser studier i Sverige som inriktas på någon av metoderna i översikten. Det behövs även studier som gäller andra målgrupper och som prövar betydelsen av att insatsen ges med olika intensitet, i hemmiljö eller på mottagning.
Föräldrars lyhördhet handlar om deras förmåga att se och bekräfta barnet samt deras känslighet för barnets behov. Detta anses ha stor betydelse för barnets möjlighet att utveckla en trygg anknytning till föräldern. Otrygg anknytning hos barn är på gruppnivå kopplat till mer kamratproblem och utagerande beteendeproblem. Det senare är i sin tur en betydande riskfaktor för problem i skolan och olika slags utanförskap längre fram i livet.
* Studier där deltagarna fördelas till de insatser som jämförs på annat sätt än med lottning – något som minskar resultatens tillförlitlighet.
Om kommentaren
Videoåterkoppling för att stärka föräldrars lyhördhet – samspelsintervention för riskgrupper. SBU, 2021. Sakkunnig: prof Anna Sarkadi, socialmed, Uppsala univ. Granskare: doc Pia Risholm Mothander, klin psykol, Stockholms univ. Projektled SBU: Therese.Astrom@sbu.se Komment översikt: O'Hara L, et al. Video feedback for parental sensitivity and attachment security in children under five years. Cochrane Database of Syst Rev 2019, Issue 11. Läs hela kommentaren: www.sbu.se/2021_03