Fibromyalgi: Brist på bra studier av metoders varaktiga effekt

Personer med fibromyalgi kan både behöva insatser som syftar till att minska symtom för stunden och sådana som förväntas leda till en långvarig förbättring. I en ny rapport har SBU granskat vilka behandlingsmetoder vid fibromyalgi som var för sig skulle kunna ge varaktig effekt på smärta, livskvalitet samt fysisk, psykisk och social funktion. (Kombinerade insatser tas upp i annan rapport, som beskrivs på sidan 15 i detta nummer.) Ett krav som SBU:s granskare ställde på studierna var att effekterna skulle ha mätts minst tre månader efter påbörjad behandling, och för tidsbegränsade insatser dessutom efter att dessa hade avslutats.

Men utvärderingen visar att det är magert med sådana studier. I fråga om två läkemedel finns det studier som ger ett visst stöd för en del effekter. Patienter som behandlas med duloxetin respektive pregabalin verkar efter tre månader rapportera större förbättring än patienter som får placebo. För duloxetin finns ett visst stöd för minskad smärtpåverkan, depression och utmattning (fatigue), även om resultaten har låg tillförlitlighet och därmed är osäkra. Pregabalin verkar jämfört med placebo minska fibromyalgisymtomen och smärtintensiteten samt förbättra sömnkvaliteten, men även detta resultat har låg tillförlitlighet.

En svårighet i utvärderingen har varit att bedöma i vilken utsträckning som deltagarna i olika studier är representativa för personer med fibromyalgi idag. I många studier har forskarna rekryterat deltagare utifrån diagnoskriterier som formulerades av den amerikanska reumatologföreningen år 1990 vilka senare har omarbetats. Dessutom kan en del patienter ha andra samtidiga hälsoproblem som gör att deras tillstånd blir mer komplicerat. Det behövs studier som undersöker eventuella skillnader i behov och effekter av behandling i sådana delgrupper av patienter. (RL)

Om rapporten

SBU. Behandling och rehabilitering vid fibromyalgi. En systematisk översikt och utvärdering av effekter på hälsa. Stockholm: SBU, 2021. SBU-rapport nr 340. Proj led SBU: Anna Christensson, registrator@sbu.se. Fullständig rapport med sammanfattning på sbu.se/340

SBU:s slutsatser fibromyalgi

• Det saknas tillräckligt många välgjorda studier med långtidsuppföljning för att bedöma effekterna av sådana behandlingar som används för att åstadkomma en varaktig förbättring vid fibromyalgi. Det gäller även behandlingar för vilka vi har kunnat identifiera studier, som några psykologiska behandlingar, utbildningsinsatser (psykoedukativa insatser), fysisk aktivitet och akupunktur. Detta betyder att vi inte säkert kan avgöra om, eller hur, effektiva de är.
• För två läkemedel, duloxetin och pregabalin, visar resultaten att behandlade patienter själva skattar sig som förbättrade efter tre månaders behandling.** Vidare att duloxetin kan minska smärtpåverkan, depression och fatigue** och att pregabalin kan minska fibromyalgisymtom och smärtintensitet samt förbättra sömnkvalitet** efter samma behandlingslängd.

Det är inte helt klart i vilken utsträckning som deltagarna i studierna överensstämmer med alla personer med fibromyalgi idag. Studiernas deltagare har vanligen rekryterats utifrån att de haft fibromyalgi i enlighet med de diagnoskriterier som ställdes upp av American College of Rheumatology (ACR) år 1990 och som senare har omarbetats. Skillnader mellan de äldre och nyare ACR-kriterierna kan påverka vem som får diagnosen fibromyalgi. Hos många kan tillståndet dessutom vara mer komplicerat, som vid till exempel uttalad samsjuklighet. Det medför att behovet av behandling – och därmed också effekterna av olika behandlingar – kan skilja sig mellan grupper av personer med olika förutsättningar. För att undersöka det behövs studier som undersöker behandlingseffekterna i sådana grupper av personer med fibromyalgi.

** resultatet har låg tillförlitlighet.