Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn

SBU:s slutsatser

• Det finns en stor brist på kunskap om effektiva medicinska och psykologiska behandlingsmetoder för personer som begått sexuella övergrepp mot barn. Detta är allvarligt, eftersom syftet med behandlingen är att förhindra nya övergrepp. Det krävs bättre forskning – främst i form av tillräckligt stora kontrollerade studier som omfattar flera länder. Sådana insatser blir särskilt viktiga i ljuset av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp.
• För vuxna som begått sexuella övergrepp mot barn räcker inte det vetenskapliga underlaget för att bedöma vilken behandling som kan minska antalet återfall i sexualbrott. Kunskapsbristen gäller såväl nytta som risker med psykologiska behandlingsprogram och läkemedelsbehandling. Det är angeläget att göra tillräckligt stora studier av hög metodologisk kvalitet.
• För ungdomar som har begått sexuella övergrepp mot barn finns det ett begränsat stöd för att multisystemisk terapi förebygger återfall. Det är en insats som bygger på en kombination av systemisk familjeteori, social inlärningsteori och socialekologisk teori. Effekten av andra behandlingsmetoder går inte att bedöma.
• För barn med sexuella problembeteenden riktade mot andra barn är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att dra slutsatser om effekten av kognitiv beteendeterapi på risken för att barnen senare ska begå sexuella övergrepp. Effekten av andra behandlingsmetoder går inte att heller att bedöma.
• För vuxna och ungdomar som inte har begått sexuella övergrepp mot barn men som har en förhöjd risk (t ex personer som attraheras sexuellt av barn) saknas forskning om förebyggande metoder. Det är därför viktigt att utveckla verksamma insatser.

SBU:s sammanfattning

Bakgrund och syfte

År 2007 polisanmäldes 2 104 misstänkta fall av sexuellt tvång, försök till eller fullbordad våldtäkt mot barn under 15 år i Sverige. Ytterligare 1 530 misstänkta övergrepp rubricerades som sexuellt ofredande. Svenska kartläggningar tyder på att 7–14 procent av flickorna och 3–6 procent av pojkarna har tvingats till samlag innan 18 års ålder. Bara drygt 10 procent av alla sexualbrott rapporteras till myndigheterna, kanske är denna siffra ännu lägre när offren är barn.

De flesta barn som blir offer för sexuella övergrepp blir utsatta av någon i sin närhet, antingen inom familjen eller i närmiljön. Förövare av sexuella övergrepp mot barn är vanligtvis vuxna eller unga män, många har haft eller har samtidigt sexuella relationer till vuxna. Förövarnas riskfaktorprofiler, motiv och behandlingsbehov varierar. Många har haft dåliga uppväxtförhållanden och uppvisar ibland sexuellt utagerande beteenden redan i ung ålder. Merparten av förövarna är inte kända av myndigheterna, och framför allt har de inte tidigare dömts för sexualbrott. Det huvudsakliga syftet med denna rapport är att utvärdera effekten av förebyggande metoder som riktar sig antingen till identifierade förövare av sexuella övergrepp mot barn eller till personer som riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn.

Inom Kriminalvården erbjuds i dag manualbaserad programverksamhet för sexualbrottsförövare för att minska återfallsrisken i sexualbrottslighet. Behandlingen har kognitiva beteendeterapeutiska principer som grund och fokuserar på problem i relationer och samlevnad. Den inriktas bl a på att minska riskfaktorer som driver sexualbrottslighet, t ex förändra en ofta förvrängd syn på sexualitet samt minska sexuell upptagenhet och lättväckt aggressivitet. Behandling med testosterondämpande läkemedel används sällan i Kriminalvården, medan den är vanligare inom rättspsykiatrin.

Syftet med denna rapport är att undersöka det vetenskapliga underlaget för följande frågor:

• Vilken övergreppsförebyggande effekt har insatser som riktar sig till vuxna och ungdomar som har begått sexuella övergrepp mot barn?
• Vilken övergreppsförebyggande effekt har insatser som riktar sig till vuxna och ungdomar som riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn?
• Vilken övergreppsförebyggande effekt har insatser som riktar sig till barn med sexuellt problembeteende?
• Vilka etiska och sociala aspekter finns på förebyggande av sexuella övergrepp mot barn?
• Är metoder för behandling eller prevention kostnadseffektiva?