Allmänna sömnråd är en vanlig åtgärd mot sömnbesvär. Det kan handla om att sträva efter en regelbunden dygnsrytm, undvika mat- och dryckesvanor som stör sömnen och se till att sovrumsmiljön är så bra som möjligt. Men sådana råd räcker inte alltid. SBU har utvärderat den samlade forskningen om metoder som kan användas när egenvård inte hjälper.
Ett alternativ är psykologiska behandlingsmetoder. Det finns belägg för att både kognitiv beteendeterapi (KBT) och annan beteendeterapi leder till att patienten somnar snabbare och är vaken kortare tid under natten. Samtidigt måste fler terapeuter utbildas om samhället vill satsa mer på psykologiska behandlingsmetoder.
En annan möjlighet är att behandla med läkemedel. Kortvarig behandling med preparaten zolpidem, zopiklon och zaleplon, som är besläktade med så kallade bensodiazepiner, gör att patienten somnar snabbare och får längre total sömntid. Sådan behandling innebär dock en viss risk för biverkningar och beroende, det senare särskilt för personer som redan har en beroendesjukdom eller psykisk sjukdom.
Det finns inte tillräckligt med forskning för att man ska kunna bedöma om komplementär- och alternativmedicinska metoder som örtmediciner, akupunktur och yoga har effekt.
Sömnbesvär i sig, men även läkemedelsbehandling mot sömnbesvär, kan öka risken för fallolyckor bland äldre. Det finns dock inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma hur stora riskerna är och hur de hänger ihop med sömnbesvär respektive behandling.
Bakgrund
Sömnbesvär eller insomni – att inte kunna somna, inte sova gott eller att vakna för tidigt – drabbar allt fler. Problemen är vanligare hos kvinnor och äldre. SBU:s kartläggning visar att en fjärdedel av den vuxna befolkningen i Sverige har problem med sömnen. Om sömnbesvären blir långvariga kan det få betydande konsekvenser för hälsa och livskvalitet hos den som drabbas.
Till rapporten Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt
Publicerad 12 mars 2010