Tandlossning: Röntgen och antibiotika ofta onödiga

Inflammation i tandköttet är vanligt, ofta harmlöst och övergående. Men inflammationen kan föregå tandlossningssjukdomen kronisk parodontit.

Enligt en ny statlig rapport som sammanfattar forskningen på området är det fortfarande oklart hur man bäst förhindrar parodontit och tandförluster. Men parodontit är vanlig – allvarligare former drabbar mellan 7 och 20 procent av alla vuxna. Fler studier behövs, understryker rapporten från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Börjar blöda

När personer som redan har utvecklat tandlossningssjukdom går på kontroller brukar tänderna undersökas med ett instrument, en sond, som förs ned i tandköttsfickan för att se om det blöder. Dessutom mäts tandköttsfickans djup och ofta tas också röntgenbilder.

– Men varken upprepad röntgen eller mätningar av tandköttsfickornas djup är tillförlitliga när det gäller små förändringar omkring tänderna, säger professor Madeleine Rohlin vid Tandvårdshögskolan i Malmö, ordförande för SBU-projektet.

– Att kontrollera om tandköttet blöder är däremot en bra metod. Ett tandkött som tidigare har varit blödande, men som inte längre är det, är ett ganska säkert tecken på att det går åt rätt håll. Om det fortfarande blöder kan det å andra sidan vara motiverat att undersöka vidare med sond och röntgen.

Ingen nytta

Vid kronisk parodontit försöker man bromsa förlust av stödjevävnad runt tänderna så att de inte lossnar. Den behandling som ges inom tandvården består i att bakteriebeläggningar och inflammerad vävnad i tandköttsfickorna och på rotytorna tas bort. Dessutom ges ibland antibiotika, antingen lokalt eller i tablettform.

– Det tillägg av antibiotika som man gör idag har inte visats göra någon nytta, vare sig lokalt i tandköttsfickan eller generellt. Det är en av rapportens viktiga slutsatser.

Bevisat effektivare

Bakteriebeläggningar och inflammerad vävnad kan tas bort på olika sätt. Antingen så förs ett instrument direkt ner i tandköttsfickan, eller så skär man först upp en del av tandköttet, en lambå, runt tanden.

– I djupa tandköttsfickor är lambåmetoden något effektivare. Det finns också vetenskapligt stöd för att tandens fäste vid enstaka tänder kan bli ännu bättre när man dessutom använder biologiskt aktiva substanser eller membran, säger Madeleine Rohlin. Det är också känt att rökare får sämre resultat av behandlingen än icke-rökare.

– Ytterligare ett skäl för tandvårdspersonalen att stödja sina patienter att sluta röka, säger Susanna Axelsson, tandläkare och projektledare på SBU.

Ett problem är att det saknas studier som undersöker effekterna på tandförlust. Det gäller både behandlingsmetoder och förebyggande åtgärder vid parodontit.

Inflammation är en risk

När nyttan av förebyggande metoder har undersökts vetenskapligt är det effekten på tandköttsinflammation, gingivit, som har studerats, inte förlust av tänder.

– Därför saknas det säkra svar på frågan hur man förebygger tandlossning, säger Susanna Axelsson. Gingivit leder i vissa fall till parodontit. Men inflammationen kan gå tillbaka och ska alltså inte betraktas som ett förstadium till parodontit utan snarare som en risk.

Liksom vid behandling av parodontit går förebyggande metoder mot gingivit ut på att minska bakteriebeläggningarna på tänderna och i tandköttsfickorna.

– När det gäller att behandla en inflammation som redan har uppstått i tandköttet finns det visst stöd för att elektrisk tandborste ger bättre effekt än tandborstning för hand.