Mindre tandvård och oregelbundna hälsokontroller för placerade svenska barn

Syftet med SBU:s rapport var att utvärdera modeller för att barn och unga i familjehems- eller institutionsvård ska få hälso- och sjukvård och tandvård. Men efter en genomgång av forskningen kunde man konstatera att det saknas studier av tillräcklig kvalitet för att kunna bedöma detta.

Barn och unga som utreds för, eller befinner sig i, social dygnsvård har betydligt mer fysiska som psykiska hälsoproblem än andra jämnåriga. De har också ett större behov av både tandvård och hälso- och sjukvård.

En praxisundersökning som SBU genomfört visar att en del kommuner har rutiner för att säkra att hälsa och tandhälsa undersöks hos den här gruppen utsatta unga. Men enkäten visar också att det är få kommuner som lyckas fullfölja sina åtaganden.

SBU skriver att missade uppföljningar och bristande rutiner skulle kunna åtgärdas med en bättre organisatorisk modell, med checklistor för hälsokontroller och ”hälsokort” som följer barnet vid exempelvis flytt. Ett sådant system används i England.

Ekonomiska beräkningar som SBU har gjort tyder på att en organisatorisk modell skulle kunna införas till en låg kostnad i Sverige, samtidigt som nyttan för placerade barns hälsa och tandhälsa kan antas vara betydande.

SBU:s slutsatser rimmar väl med vad som framkommit i det nyligen presenterade, europeiska MOCHA-projektet (Models of Child Health Appraised).

Bakgrund

Mellan 3 och 4 procent av alla barn i Sverige, ungefär ett i varje klass, placeras någon gång i familjehem eller på institution.

Till rapporten "Organisatoriska modeller för att barn och unga i familjehem eller på institution ska få hälso- och sjukvård och tandvård"

Publicerad 13 juni 2018