I Sverige används ett tiotal olika instrument som stöd för att ställa diagnoserna ADHD respektive autismspektrumtillstånd (Aspergers syndrom, autism och atypisk autism). För de flesta av dem saknas forskning som visar hur de fungerar. Det visar en granskning från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering.
– Bristen på vetenskapliga svar på dessa viktiga frågor får inte feltolkas som att instrumenten inte har något värde alls i diagnostiken. Men de behöver utvärderas systematiskt för att specialistvården ska kunna avgöra vilka som ska användas och på vilket sätt, säger Lars Jacobsson, ordförande för SBU:s projektgrupp.
Forskningen om behandlingsmetoder lämnar också många frågor obesvarade. I dag används många olika behandlingar men nyttan och riskerna har sällan studerats vetenskapligt.
Ett undantag är läkemedlen metylfenidat och atomoxetin, som har visats lindra symtom somuppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet hos både barn och vuxna med ADHD på 3 veckor till 6 månaders sikt. Det går inte att bedöma nytta och risker när behandlingen pågår längre än 6 månader. Läkemedlen kan ha biverkningar på kort sikt, till exempel nedsatt aptit och mag-tarmbiverkningar.
Det behövs långtidsstudier för att bedöma om risken för missbruk i vuxen ålder påverkas hos personer som behandlats med centralstimulerande ADHD-läkemedel som barn.
SBU har också gått igenom forskning om hur det är att leva med ADHD och autism. Studierna visar att många upplever olika former av utanförskap och brist på socialt stöd. Vid autismspektrumtillstånd är det viktigt att hela familjen får stöd eftersom syskon ofta blir särskilt utsatta.
ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Cirka 5 procent av alla barn i skolåldern uppskattas ha ADHD.
”Om psykiatrisk diagnos och behandling” är en rapport från SBU till regeringen. SBU kommer också att ge ut kompletta rapporter för varje ämnesområde under 2012.
Rapport om autismspektrumtillstånd
Publicerade 2013