DBT och MBT till personer med respektive utan EIPS
Syfte med projektet att undersöka hur evidensläget ser ut för användning av DBT och MBT utanför indikationen EIPS, om det skiljer sig från evidensläget vid indikationen EIPS, och att undersöka hur evidensläget ser ut för dessa interventioner utan den individuella komponenten.
Är du patient/anhörig? Har du frågor om egna eller anhörigas sjukdomar – kontakta din vårdgivare eller handläggare.
Bakgrund
Dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT) användes initialt vid emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS), men används nu i viss utsträckning även till individer utan EIPS men som av andra anledningar uppvisar självskadebeteende, suicidalitet, har ätstörningar, med mera. Vidare är DBT och MBT initialt utformade med en individuell komponent och en gruppkomponent. Det finns dock exempel på praxis i Sverige där den individuella terapin stryks på grund av ekonomiska skäl eller att patienterna har en “lättare” problematik, där man tänker att en mindre insats räcker.
Syfte
Att undersöka hur evidensläget ser ut för användning av DBT och MBT utanför indikationen EIPS, om det skiljer sig från evidensläget vid indikationen EIPS, och att undersöka hur evidensläget ser ut för dessa interventioner utan den individuella komponenten.
Projektgrupp
Sakkunniga
- Hanna Sahlin, Studierektor Psykoterapeutprogrammet Karolinska Institutet/Region Stockholm
- Pia Enebrink, Avdelningschef, avdelningen för psykologi, Karolinska Institutet
Från SBU
- Jonatan Alvan, projektledare
- Mikael Nilsson, biträdande projektledare
- Maja Kärrman Fredriksson, informationsspecialist
- Emma Wernersson, projektadministratör
- Jonas Bergström, projektansvarig chef