Laserbehandling vid nacksmärta

Sammanfattning och slutsatser

Lågeffektlaser (Low Level Laser Therapy, LLLT) används ibland som behandlingsmetod vid nackbesvär. Metoden används av både legitimerad sjukvårdspersonal och yrkesgrupper utanför hälso- och sjukvården. Det råder ingen samstämmighet för hur behandlingen ska ges. Som utfallsmått för smärta används ofta visuell analogskala (VAS 0–100 mm) men även andra skattningsskalor används. Syftet med denna rapport är att undersöka om det finns vetenskapligt underlag för att behandling med lågeffektlaser jämfört med placebo minskar smärtupplevelsen hos personer som är 16 år och äldre med akut eller långvarig nacksmärta.

Slutsatser

• Vid långvarig nacksmärta kan lågeffektlaser ge smärtlindring i 2–6 månader efter avslutad behandling.
• Studierna har inte särskilt inriktats på biverkningar men inga allvarliga komplikationer eller biverkningar har rapporterats.
• En behandlingsomgång om tio behandlingar med lågeffektlaser kostar mellan 2 200 och 4 600 kronor, beroende på om behandlingen utförs av sjukgymnast eller läkare. Det saknas dock studier för att avgöra om metoden är kostnadseffektiv jämfört med annan behandling.
• Fler välgjorda studier behövs för att säkert avgöra effekten av behandling med lågeffektlaser jämfört med placebo och andra metoder, framför allt när det gäller akuta smärttillstånd, funktion och arbetsförmåga samt effekt på lång sikt.

Patientnytta

Den sammanvägda effekten i de ingående studierna är ca 20 mm minskad smärtskattning med VAS-skalan. Det är en skillnad som anses vara kliniskt relevant.

• • Det finns ett begränsat vetenskapligt underlag för att behandling med lågeffektlaser jämfört med placebo minskar nacksmärta direkt efter avslutad behandlingsperiod (5–15 behandlingar) ().
• • Det finns ett begränsat vetenskapligt underlag för att behandling med lågeffektlaser jämfört med placebo minskar långvarig nacksmärta vid uppföljning efter avslutad behandlingsperiod (10–24 veckor) ().
• • Det finns otillräckligt vetenskapligt underlag för att behandling med lågeffektlaser jämfört med placebo ger minskade besvär skattat med globala mätmetoder efter avslutad behandlingsperiod vid akut nacksmärta ().
• • Det finns ett begränsat vetenskapligt underlag för att behandling med lågeffektlaser jämfört med placebo ger minskade besvär skattat med globala mätmetoder efter avslutad behandlingsperiod vid långvarig nacksmärta ().

Etiska aspekter

Smärta i nacken kan vara invalidiserande med konsekvenser på både den psykiska hälsan och på arbetsförmågan. Tillståndet är vanligt förekommande. Behandling med lågeffektlaser är smärtfri, icke-invasiv och verkar inte ge några svåra biverkningar. Vidare är metoden enkel att utföra, tar kort tid och kostnaden är låg per behandling. Minskad smärta kan leda till mer jämlika möjligheter att delta i samhället. Det kan finnas risker för ojämlik tillgång till behandlingen, då lågeffektlaser ofta ges av aktörer utanför offentligt finansierad vård.

Ekonomiska aspekter

Behandling med lågeffektlaser kostar cirka 2 200 till 4 600 kronor per behandlingsomgång (om 10 behandlingar), beroende på om den utförs av sjukgymnast eller läkare. Den största delen av kostnaden utgörs av kostnader för personaltid. För att bedöma om lågeffektlaser är kostnadseffektiv som separat behandling ska den ökade kostnaden vägas mot behandlingens effekt på smärta (smärtreducering motsvarande 20 mm på VASskalan). När det gäller behandling med lågeffektlaser som komplement till eller jämfört med annan aktiv behandling har effekterna inte jämförts tillräckligt, vilket gör det svårt att bedöma vilket av alternativen som är kostnadseffektivt.

Gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på görs i fyra nivåer enligt GRADE:
Starkt vetenskapligt underlag (). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Måttligt starkt vetenskapligt underlag (). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Begränsat vetenskapligt underlag (). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Otillräckligt vetenskapligt underlag (). När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller där studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.
Evidensgraderingen enligt GRADE grundar sig i första hand på studier med hög eller medelhög kvalitet om sådana finns. Finns det både randomiserade kontrollerade studier (RCT) och observationsstudier av samma kvalitet grundar sig evidensgraderingen på RCT.